Det har inte ens gått en månad sedan flyttlasset gick de 30 milen från Linköping till Västkusten. Men landslagsanfallaren Stina Blackstenius känner sig glad och peppad inför den nya säsongen.
– De första veckorna har känts väldigt bra. Det har varit roligt att komma till ett nytt lag. Många nya intryck såklart, men väldigt roligt. Och det är väldigt skönt att vara igång med träningen också, säger hon.
Ingen har väl missat att säsongsstarten skjutits upp och att fotbollsabstinensen vuxit runt om i landet. Blackstenius längtar också, men kan samtidigt se små fördelar i att få lite tid att acklimatisera sig i sin nya miljö.
– Klart att man längtar till att det drar igång. Jag har sett fram emot premiären och det är tråkigt att den skjutits upp, men det är ändå skönt för min del att få tid att komma in i laget. Det är alltid bra och nyttigt att ha tid att lära känna alla i en ny grupp och lära sig spelidéer och så. Mycket är fortfarande nytt, men det är klart att man längtar till att spela matcher, säger Blackstenius.
24-åringen är född i Vadstena, bara ett par mil från Linköping. Därför var det ett ganska logiskt klubbyte hon gjorde när hon 2013 bytte Vadstena GIF mot Linköpings FC. 2016 tog hon guld med östgötarna innan hon lämnade för Frankrike och Montpellier. Tryggheten med familjen i närheten byttes mot proffslivet utomlands.
– Det var en ny och speciell situation för mig. Jag lämnade Linköping där jag hade närhet till familj och många vänner i staden. När jag kom till Frankrike var det en ny kultur, ny stad och mycket nytt att förhålla sig till. Det var svårare och tuffare att hitta den tryggheten som jag är van vid och gillar, säger hon.
Hur viktigt är det för dig att ha familjen nära? – Jag gillar den tryggheten. Oavsett var jag är vill jag ha någon nära som jag trivs bra med. Sedan kan man ju hitta trygghet i andra människor än sin familj också. Det kan vara vänner, lagkamrater eller en partner.
Två år i Frankrike med 26 mål på 43 matcher fick räcka. Stina Blackstenius flyttade hem till Linköping och OBOS Damallsvenskan igen. I fjol stod hon för nio mål i landets högsta serie och nu flyttar hon alltså igen. Delar av familjen är fortfarande kvar i Vadstena, men för första gången på länge får hon i Göteborg möjlighet att umgås mer med sin syster. Handbollsspelaren Nina Koppang spelar i Sävehof och svenska ungdomslandslaget och Stina Blackstenius ser fram emot att kunna följa sin systers utveckling.
– Det har jag ju inte kunnat göra tidigare. Förhoppningsvis kan jag ju se hennes matcher när läget blir bättre. Jag har inte träffat henne så mycket de senaste åren så det är fint att se och följa hennes utveckling som både människa och handbollsspelare på nära håll. Det värderar jag väldigt högt, säger Blackstenius.
Du kom precis till Göteborg. Har du och syrran hunnit umgås något än? – De första veckorna har vi inte hunnit träffats så mycket. Träningarna krockar lite och hon pluggar på dagarna. Men när vi träffats så har vi bara lagat mat, hängt och kollat tv. Sådant som är skönt och mysigt att göra tillsammans.
Är det skönt att hon också är elitidrottare? Kan ni utnyttja varandras erfarenheter? – Det är kul för oss båda. Vi kanske inte träffas varje dag, men det är skönt att bo i samma stad eftersom vi inte gjort det på några år. Vi kan prata mycket idrott och hjälpa varandra. Trots att hon är ung finns det så mycket i henne som jag ser upp till. Det är roligt att ha varandra och kunna hänga som systrar, men också som vilka kompisar som helst. Framförallt är det väldigt skönt att få mer tid ihop, säger Blackstenius.
FOTO: Bildbyrån
