44 poäng på 20 matcher är uppseendeväckande vilken division en spelare än gör det i. För Simone Edefall gjorde det att Djurgården fick upp ögonen för henne och förra årets tabelltia var verkligen i behov av en målskytt efter den tuffa säsongen i fjol.

Men tiden i huvudstaden började inte bra för Edefall. På en träning åkte hon på en smäll och skadade sitt högra knä.

– Jag fick en boll alldeles för långt ut på foten och knäet knäcktes till. I röntgensvaren så står det ”en kraftig smäll”, men jag upplevde den som väldigt liten. Jag fick en spricka/fraktur, som ett hack i skelettet och dessutom en blödning i knäet, säger hon.

Den planerade försäsongsträningen fick göras om och tillsammans med klubbens fysioterapeuter har anfallaren jobbat hårt i gymmet.

– Egentligen har jag bara spelat fotboll i alla år. Det här året har jag ju varit en del på gymmet också. Jag känner mig mycket starkare nu och ska bli intressant att se hur jag påverkas fotbollsmässigt när jag har en mycket starkare grund. Farten och tempot är så mycket snabbare än jag är van vid så jag vet att det kommer behövas.

Du har flyttat till en ny klubb och dessutom åkt på en skada. Har den uppskjutna säsongsstarten varit en fördel för dig?

– Absolut. Jag får tid och hinner komma in i allt, både på och utanför planen. Det är skönt att hinna komma in i miljön ordentligt.

Hur har den första tiden i Djurgården varit?

– Jag vill säga att den varit bra, men fotbollsmässigt var det inte så kul med tanke på skadan. Men jag försöker se det positivt. Vi var på en resa med laget så runtomkring har det varit väldigt bra. Samtidigt är jag glad att jag var här när skadan inträffade eftersom jag fått väldigt bra hjälp.

Hur långt har du kommit med rehabträningen?

– Jag har börjat träna fotboll. Inte med laget än, men jag är igång med grunderna. Jag passar boll och ser så att allt i kroppen håller. Läkarna sa att det generellt tar ungefär tre månader för en sådan här skada att läka, men att det är väldigt olika baserat på smärtgräns. Jag hade tur för det behövdes inget ingrepp i knäet. Det är tråkigt att det är någonting, men jag försöker se det positivt och det är ingen fara att belasta det nu. Till en början var jag bara i gymmet. Nu är jag med laget, men på en egen del av planen så det är verkligen på väg åt rätt håll.

Har du hunnit märka några skillnader mellan att träna med ett division 1-lag och ett lag i OBOS Damallsvenskan?

– Jag tänkte och visste att skillnaden skulle vara stor, men jag upplevde den nog ännu större. Dels hur duktiga alla är teknikmässigt och dels farten och mängden träning. Det skiljer sig väldigt mycket. Jag har satt upp ett mål att kunna anpassa mig så snabbt det går, komma upp i den nivå som krävs och få göra allsvensk debut. Och jag vill absolut kunna summera året med att jag satt dit någon boll. Det vore ju konstigt om jag inte hade det målet som anfallare. Men jag är fullt medveten om att det blir betydligt tuffare än vad jag någonsin haft det tidigare.

Hur mycket längtar du till att vara tillbaka riktigt och att serien drar igång?

– Jag vill inget annat än att det ska spelas matcher. Jag längtar efter att kunna få veta hur vi står oss, var jag själv står och vilken nivå vi är på. Samtidigt har man respekt för allt som händer. Även fast man vill spela så vill man inte göra det under förutsättningar att senare kan smittas och så, säger Edefall.

FOTO: dif.se